Ett äventyr – Det blir vad man gör det till

Igår hände något egentligen, väldigt tragiskt men 4 studenter lyckades vända detta till något hysteriskt roligt, ett äventyr och samtidigt en utmaning. Angelica, Heléne och Andreas skulle till tippen igår (vilket Andreas tyckte va en underbar tisdagsutflykt för övrigt…) och kom inom mig för att hjälpa mig att lämna lite av mitt samlade skit. Heléne kommer upp och knackar på och vi hjälps åt att bära ner grejerna till bilen och jag säger hej till de andra och önskar dem en trevlig utflykt(!). Efter typ tio minuter ringer Helene på min telefon o frågar om jag möjligtvis kan komma ner och om jag kanske är bra på bilar… Då är det så att de inte alls kommit härifrån utan bilen startvägrar, han liksom mest står tickar like a bomb med blinkande lampor när nyckeln vreds om (kan så här i efterhand kallas lite spexigt!). Efter lite funderande och hummande inser vi att nej, vi kan inte göra så mycket trots att vi är fyra högskolestuderande studenter på samma plats. Lösningen finns inte i några av våra lästa hp. Alla ringer runt olika kontakter och Heléne finner hjälp på sitt håll och jag ringer till pappa och försäkrar mig om att han har startkablar. Vi bestämmer oss för att jag sticker och hämtar kablarna och vi ger det ett försök – så mycket mer än att vi sprängs i luften tillsammans med två bilar kan ju inte hända!? Så tänkt, sagt och gjort. Men hör och häpna! Med instruktioner över telefon och NOGA övervägda och planerade drag (Ja, Heléne- du kan få cred, mest från dig!) lyckades vi få igång Angelicas bil och i slutfasen insåg vi att bilarna och vi själva hade klarat oss från att sprängas i luften. Dessutom kunde Angelica rulla vidare till Heléne för att där parkera sin bil, i vad jag tror väntan på ett inköp av ett nytt batteri, och Cudden (lille söte bilen) och jag klarade oss tur och retur till Holm under kvällen.

Vi lyckades helt enkelt och katastrofen vändes till ett roligt och gemensamt arbete efter en lösning. Tror nog att vi allihopa kände oss ganska nöjda på kvällen, haha.. Någon gång man använder startkablar måste liksom vara den första! Samtidigt kan vi också konstatera att studenter ÄR ganska lättroade (och tur är väl det CSN?) som nöjer sig med spänningen kring utflykter till återvinningscentralerna typ 10-15 minuters bilfärd från hemmet… (Mitt onsdagsäventyr idag blev förövrigt att för första gången gå in på Simmos lågpris, haha..) Det är detaljerna som räknas och gör helheten skulle jag vilja säg!

Heléne fixar och Andreas coachar:)

Annonser

Om Frida

En glad tjej som gillar livet. Mina stora intressen är foto, scrapbooking och hemmafix. Just i detta nu är jag väldigt inne på bakning av alla dess former och att sy. Provar alltså gärna på nya hobbys;) Har svårt för att sitta still, så har gärna mer än ett projekt på g:) Läser tredje och sista året på folkhälsovetenskapligt kandidatprogram i min hemstad Halmstad. Till hösten får vi för tillfället se vart vinden bär, men det lutar åt fortsatta studier mot en magisterexamen. Mitt motto är att njuta av livets alla dagar! och njuta är något man kan göra på många olika sätt:) Varje dag bör vara värd att leva!
Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s